-Äntligen är du ute.

 

 

Charlotte vände sig hastigt om. Men där stod ingen.

-Hallååååå? Ropade hon. Hon var rädd för varelsen som nyss pratade med henne, men det var ändå lugnande att det fanns någon där. Hon gick i cirklar och väntade i några minuter tills hon hörde rösten igen.

-Här nere. Sa den tyst. Hon kollade ner, och förskräckt kollade hon på en liten blå ekorre. Hon måste verkligen vara trött om hon har börjat prata med ekorrar.

-Var inte rädd, flickan lilla. Jag är riktig och jag är ingen ekorre, mitt namn är Fripp.

-Jaså, hur ska jag tro dig? Jag har inte sovit på hela natten och jag är dödstrött, du är bara någonting från min fantasi. Sa Charlotte och fnös. Ekorren skakade på huvudet och suckade.

-Jag har sett dig varje dag när du har drömt om att komma ut, och nu är du äntligen ute. Din far är ond Charlotte, och han har gömt mycket grejer för dig. Jag och mina medmänniskor har sett hur mycket du har fått stå ut med, och vi vill hjälpa dig. Följ med mig så ska jag skaffa mat och boende åt dig, och sedan förklara det vi vet om din far.

Charlotte tänkte noga om hon verkligen skulle följa med Fripp. Hon var rädd att hon endast drömde detta, och att när hon vaknar kommer hon inte veta var hon var. Men det blev ännu kallare och det kändes skönt att ha någon att prata med. Hon nickade långsamt.

-Okej, jag följer med. Men du måste lova mig att berätta allt du vet om min far. Fripp nickade och började gå mot skogens slut. Charlotte följde efter, och hon blev gladare ju ljusare det blev. Hon och Fripp måste ha gått hela natten, när dom var ute i skogen hade solen redan gått upp. Hon kollade på sitt armbandsur och såg att klockan redan hade hunnit bli 06.10. Oron började dra in. Tänk om dom har fått reda på att hon är borta och letar efter henne? Tänk om dom hittar henne?

-Du Fripp? Kan vi skynda oss lite?

-Vi är snart framme flickan lilla. Svarade Fripp. Han släppte inte ögonen från den lilla stigen som fortsatte så långt ögat kunde nå. Charlotte nickade och gick efter honom. 

När Charlotte började få kramp i fötterna och bara ville sova nådde dom äntligen en liten stuga.

-Vart är vi? Frågade Charlotte nyfiket. Hon måste verkligen vara långt hemifrån.

-Vi är i utkanterna av Firgrove skogen. Här kan du vila ut tills vi måste gå igen.

-Gå igen? Jag vill inte gå någonstans, jag vill bara komma ifrån mina föräldrar. Fripp suckade.

-Det är så lite du vet om vad som händer utanför slottets väggar. Vi måste vara på vakt, och du måste hjälpa oss. Charlotte blev orolig. Vad är det som är så farligt egentligen? Hon suckade och gick uppför den lilla trappan som ledde till stugans ytterdörr.

-Sov nu. Vi kommer komma senare och berätta allt för dig. Charlotte nickade och stängde dörren efter sig. Den lilla stugan var ganska mysig, det fanns en soffa och ett litet bord med en blomma i vardagsrummet, ett fint latligt kök som var ganska litet, men perfekt för henne. I trappan upp fanns det ett sovrum och en toalett, och Charlotte kände sig glad när hon såg den medelstora sängen i rummet. Hon brydde sig inte om att ta på sig sina sängkläder, utan hon gick direkt och la sig.

Charlotte vaknade av att folk var inne i rummet. Hon skrek till när hon såg Fripp med två varelser med svarta huvor över deras ansikten och en dam med långt rött hår. 

-Jag ser att du har vaknat Charlotte, vi går ner till köket och pratar om oroligheterna som har hänt i Jorvik. Charlotte nickade förskräckt och steg upp ur sängen efter att dom hade lämnat rummet. Hon kollade i sin ryggsäck och tog upp en annan tröja och ett par byxor. Läderskorna behöll hon på. Hon kollade sig snabbt i spegeln och satte upp sitt långa bruna hår i en hästsvans. Sedan gick hon ner till köket. Hon satte sig ner bredvid damen och sedan började Fripp prata.

-Det är egentligen riskfullt att vi pratar om händelsena såhär öppet i stugan, men det får gå eftersom att Charlotte inte är medlem i Aideens Beskyddare.

-Aideens Beskyddare? Frågade Charlotte och såg frågandes ut på Fripp.

-Aideens Beskyddare är en hemlig organisation som försöker behålla Jorviks fridfulla natur, och ser till så att ondska inte tar över, vilket vi inte har varit så bra på hittills. Men det blir ännu svårare nu när din far har gått med ondskan. Dark Core är ett företag som försöker väcka det onda som vilar djupt ner under Jorviks mark, och din far har gått med dom, och hjälper till med att förse pengar som hjälper dom att gräva ännu djupare ner i marken och hitta Garnok, som den onda heter. Vi har gjort allt vi kan för att försöka stoppa dom, men vi har misslyckats hittills. Vi vet att du har speciella krafter som kan hjälpa oss i kampen mot Garnok, men det kommer ta tid att träna dig. Är du redo att hjälpa Aideen och rädda Jorviks framtid?

 

 

Detta var då del två av I egna spår! Jag kommer försöka att skriva en ny del varje dag, men det hjälper mig verkligen om ni skriver att ni vill ha mer haha.